– Ska vi gå vidare? dånade hon och maskarna kröp ut genom hennes huvud och jag visste att jag måste döda henne. Det förstår du väl? Det måste du väl förstå? Att hon inte kunde leva? Hon var ett monster, en ond ängel med gloria. Det onda hade ätit upp henne, fördärvat henne inifrån och ut. Mitt hus hade rätt, det var hon som var ondskan på jorden, jag hade inte sett det, de andra hade inte sett det, de hade bara sett samma sak som jag, hennes framgångsrika yta och skinande aura och blonderade hår. Men jag såg, Annika, jag upptäckte hennes rätta jag, för mig visade hon sig som det vidunder hon var, hon stank av gift och ruttet blod…”