Bäst vore att få sova — alltid. Men Rune vaknade alltid tidigt om mornarna. Flera timmar innan han skulle vara i arbete. De tidiga timmarna var förfärliga. Han hade huset omkring sig, väckarklockor ringde, vattenrör sjöng och steg hördes i trappen. Men klockorna ringde aldrig för honom. Vattnet rann förbi och stegen stannade aldrig utanför hans port. Han hade lämnats ensam med sina minnen.
Novellsamlingen «Mörkt och ljust» består av åtta noveller vars teman kretsar kring tillvarons plötsliga avgrunder, självdestruktiva processer och vad det innebär att finnas till.
Sivar Arnér, född 1909, var en svensk författare och dramatiker. Han debuterade 1943 och kom att bli betraktad som en av 1940-talets ledande svenska prosaister. I flera av hans verk finns drag av mysticism på samma gång som de kännetecknas av en utpräglad psykologisk realism. En återkommande tematik berör främlingsskap inför världen och hans karaktärer tycks ofta drabbade av disharmoni. Arnérs litterära stil har beskrivits som ordknapp och expressiv.
