I februari fyller författaren och akademiledamoten Kjell Espmark 80 år. Samtidigt presenteras hans poesi i en fyllig volym med urval från debuten 1956 fram till den senaste diktsamlingen Vintergata. Aris Fioretos inleder med ett nyskrivet förord.
Kjell Espmark har en omfattande lyrikproduktion bakom sig och är en av få svenska poeter som regelbundet publicerats och uppmärksammats utomlands. Många av dikterna gestaltar människoöden inifrån. Det är poetens svar på vädjan: «Låna mig din röst!» Men den rösten ger samtidigt sin prägel åt porträttet — «i mötet blir båda synliga». Till bilden hör en drabbande samhällskritik. Andra stycken är rent personliga, dikter om svår förlust och ny kärlek.
Debuten skedde 1956 med diktsamlingen Mordet på Benjamin. Sedan dess har Kjell Espmark gett ut tolv diktsamlingar, senast den kritikerhyllade Vintergata (2007), som i sin helhet återges i denna efterlängtade samlingsvolym. Om Vintergata skrev Svenska Dagbladets kritiker: «Som huggna ur skimrande marmor är dessa vidunderligt vackra dikter, där poeten låter de dödas röster eka genom historien in i vår tid …»
